Ute på hemligheter
Det var en gång två flickor som gav sig ut på promenad.. Och solen lyste (med din frånvaro) och hela världen var så hjärtans glad
Och när jag sansat mig...
.. så måste jag faktiskt belysa även de bra delarna med personalen här uppe. Fan vad de får utstå under en dag och vilken jävla ångestmiljö de arbetar i.. Så av med Hatten och svansen lite in mellan benen.. Jag skulle aldrig palla det själv.
Nu ska jag få godnattpussa Edwin ♥
Nu ska jag få godnattpussa Edwin ♥
Utsikt från 27:1
Dan före Lucia! I dag ska det bakas Lussebullar - eller inte. Jag ska sitta på sängkanten och lägga patiens, ha dunderkoll på Facebook samt kolla på En idiot på resa, = jävla bra serie!
Är fortfarande kvar på sjukan, men idag gör det mig inte alls lika mycket som igår. Flytten är "över" och Edwin är med sin pappa, vilket har reducerat mitt stresspåslag med 75% och i dag hörs det skratt och skämt från korridoren. Finfint.
Har inte fått reda på vad provsvaren visar ännu annat än att både blodtrycket och sockret gått ner sedan sist. Och enligt observation fungerar magen som den ska. Fast och fint i lagom stora A:n, Färg: Matjord ;)
Nu ska jag få lunch :)
Är fortfarande kvar på sjukan, men idag gör det mig inte alls lika mycket som igår. Flytten är "över" och Edwin är med sin pappa, vilket har reducerat mitt stresspåslag med 75% och i dag hörs det skratt och skämt från korridoren. Finfint.
Har inte fått reda på vad provsvaren visar ännu annat än att både blodtrycket och sockret gått ner sedan sist. Och enligt observation fungerar magen som den ska. Fast och fint i lagom stora A:n, Färg: Matjord ;)
Nu ska jag få lunch :)
Eftersökes: Lugn och Ro..
Eller det kanske är det jag faktiskt har för tillfället då jag anser mig ha tiden att blogga.. har för mig att det bara var en så där 4.5 månader sen sist :) Hsh finns det tid nu, massor med tid (som jag hade planerat att använda till annat...) jag sitter nämligen fast på MSE medans Cattis är barnvakt åt Edwin, min pappa är i ettan och skruvar gardinstänger och J-O och Gunilla är på väg hem från Kramfors efter första flyttlasset.
Jag vet att man inte ska klaga och att vi har bra vård här i Sverige, men just nu har jag lust att torka mig i arslet med hela Landstinget Sörmland. Först lite saker som de inte kan göra nåt åt: Jag delar rum med en tant som klär av sig och somnar senast 17.30 och behöver jag säga att hon snarkar? I den andra delen av rummet snarkar 3 äldre herrar varav en även pratar i sömnen :) Det har fram tills i dag funnits en kille här som inte varit 3 steg från graven, men han verkar ha fått åka hem i dag.. Grattis till honom säger vi och känner oss inte ett dugg avundsjuka :/ Förövrigt har tanten nu fått vänta i över två timmar på att få av sig sina stödstrumpor nu.. Tror fan jag måste gå dit och hjälpa henne jag..
Men: I det vårdlag som i skrivande stund har hand om min sal jobbar undersköterska Bitterfitta till att börja med. Ordet Hej finns inte med i hennes vokabulär, inte heller varsågod eller bra och skulle tonläget i hennes röst fräta hål på emaljen på avdelningens handfat så skulle jag inte bli förvånad.
Blodsockervärdet är hyfsat, låg på 7.7 nu två timmar efter middagen, men yrseln är tre gånger så illa. Jag skulle ge stolen som står på min sida i salen till min "granne´s" besök tidigare vilket resluterade i att jag tog tre snedsteg och var på väg att sätta mig på rumpan. Jag känner inte riktigt att de hör mig när jag säger att den är värre..
Blodtrycket har hoppat upp och ner, igår morse hade jag 150/100 innan jag kjlev upp vilket är högt, på kvällen låg det på 150/70... Är inte det konstigt efter att ha varit i gång, eller ja i gång och igång men i alla fall uppe och rört mig en hel dag? Jaja, att testa trycket glömdes i alla fall bort i morse trots att jag påminde dem om det. Känns som att det kanske kan hänga ihop med yrseln...
Fick perm mellan lunch och nästa provtagingstid: 15:00 och fick verkligen stressa tillbaka (eftersom Edwin inte mår superbra och är ganska påfrestande för våra barnvakter). Så med tårarna rinnande ner för kinderna lämnar jag en tokgråtande Edwin hos Cattis för att hinna, och jag hann, jag var här 14.59 men tror ni att det togs nåt prov? Nej!
Morgonpissprovet jag lämnade slängde nattpersonalen bort för "De visste inte om" att det skulle tas ett Mikroalbuminuri-prov på det. "Men det gör inget, du kan lämna det i morgon istället".. Ja visst, det kan jag väl.. men jag hade inte förväntat mig att de skulle väcka mig klockan 6 för att jag skulle upp och kissa, jag trodde någonstans i min enfald att jag skulle få vakna själv och sen kissa.. Men inte det.. :( Ok, vi kanske ska ge dem att jag inte vet om just det provet måste skickas supertidigt för att hinna få svar eller nåt sånt så det KAN ha funnits en anledning även om jag tvivlar.
Jag har en sprängande huvudvärk och det känns som om ögonen ska poppa ur skallen efter att inte ha sovit i min egen säng och rent sammataget skulle man nog kunna säga att stressnivån ligger på Max + Det faktum att jag verkar fått diabetes är inte det som är värst, inte just nu i alla fall. Det är snarare att vara så maktlös och att inte ha kontrollen..
O ♥
Jag vet att man inte ska klaga och att vi har bra vård här i Sverige, men just nu har jag lust att torka mig i arslet med hela Landstinget Sörmland. Först lite saker som de inte kan göra nåt åt: Jag delar rum med en tant som klär av sig och somnar senast 17.30 och behöver jag säga att hon snarkar? I den andra delen av rummet snarkar 3 äldre herrar varav en även pratar i sömnen :) Det har fram tills i dag funnits en kille här som inte varit 3 steg från graven, men han verkar ha fått åka hem i dag.. Grattis till honom säger vi och känner oss inte ett dugg avundsjuka :/ Förövrigt har tanten nu fått vänta i över två timmar på att få av sig sina stödstrumpor nu.. Tror fan jag måste gå dit och hjälpa henne jag..
Men: I det vårdlag som i skrivande stund har hand om min sal jobbar undersköterska Bitterfitta till att börja med. Ordet Hej finns inte med i hennes vokabulär, inte heller varsågod eller bra och skulle tonläget i hennes röst fräta hål på emaljen på avdelningens handfat så skulle jag inte bli förvånad.
Blodsockervärdet är hyfsat, låg på 7.7 nu två timmar efter middagen, men yrseln är tre gånger så illa. Jag skulle ge stolen som står på min sida i salen till min "granne´s" besök tidigare vilket resluterade i att jag tog tre snedsteg och var på väg att sätta mig på rumpan. Jag känner inte riktigt att de hör mig när jag säger att den är värre..
Blodtrycket har hoppat upp och ner, igår morse hade jag 150/100 innan jag kjlev upp vilket är högt, på kvällen låg det på 150/70... Är inte det konstigt efter att ha varit i gång, eller ja i gång och igång men i alla fall uppe och rört mig en hel dag? Jaja, att testa trycket glömdes i alla fall bort i morse trots att jag påminde dem om det. Känns som att det kanske kan hänga ihop med yrseln...
Fick perm mellan lunch och nästa provtagingstid: 15:00 och fick verkligen stressa tillbaka (eftersom Edwin inte mår superbra och är ganska påfrestande för våra barnvakter). Så med tårarna rinnande ner för kinderna lämnar jag en tokgråtande Edwin hos Cattis för att hinna, och jag hann, jag var här 14.59 men tror ni att det togs nåt prov? Nej!
Morgonpissprovet jag lämnade slängde nattpersonalen bort för "De visste inte om" att det skulle tas ett Mikroalbuminuri-prov på det. "Men det gör inget, du kan lämna det i morgon istället".. Ja visst, det kan jag väl.. men jag hade inte förväntat mig att de skulle väcka mig klockan 6 för att jag skulle upp och kissa, jag trodde någonstans i min enfald att jag skulle få vakna själv och sen kissa.. Men inte det.. :( Ok, vi kanske ska ge dem att jag inte vet om just det provet måste skickas supertidigt för att hinna få svar eller nåt sånt så det KAN ha funnits en anledning även om jag tvivlar.
Jag har en sprängande huvudvärk och det känns som om ögonen ska poppa ur skallen efter att inte ha sovit i min egen säng och rent sammataget skulle man nog kunna säga att stressnivån ligger på Max + Det faktum att jag verkar fått diabetes är inte det som är värst, inte just nu i alla fall. Det är snarare att vara så maktlös och att inte ha kontrollen..
O ♥
EFIT 10 December 2011
Upptäckte precis att det är EFIT i dag... Aningen sent men jag missade det inte totalt i alla fall :) Efit hade för övrigt varit en förträfflig sak att fördriva tiden med här på sjukan men men..
Bidrar med en bild som inte är tagen i dag men som beskriver precis hur jag känner mig..
Bidrar med en bild som inte är tagen i dag men som beskriver precis hur jag känner mig..
GoD JuL
Framsteg framsteg
Hej Hej Hallå Dagboken.
Som vanligt länge sedan sist, men det är så det är nuförtiden. Har börjat jobba på mitt nya jobb i RAK-projektet nu och jag är SÅ nöjd! Går omkring i en ständig förvirring och försöker få ihop lagstiftning med effektiv verksamhet.
Edwin, han går nu för tiden. Inte långt och det är rangligt men han går längre och längre sträckor för varje dag. Det sväller i det stolta mammahjärtat varenda gång. Lite tänder verkar vara på väg upp för nu har vi en period av frustrerat bitande och svallande dreggel.
Är just nu i Kramfors, vi har varit uppe i helgen för att plocka ur stugan på Herrsjön som vi sålt till Inger och nu roar jag mig med att lägga ut saker på blocket. Här ska dras in pengar :)
Tutiluren!
Som vanligt länge sedan sist, men det är så det är nuförtiden. Har börjat jobba på mitt nya jobb i RAK-projektet nu och jag är SÅ nöjd! Går omkring i en ständig förvirring och försöker få ihop lagstiftning med effektiv verksamhet.
Edwin, han går nu för tiden. Inte långt och det är rangligt men han går längre och längre sträckor för varje dag. Det sväller i det stolta mammahjärtat varenda gång. Lite tänder verkar vara på väg upp för nu har vi en period av frustrerat bitande och svallande dreggel.
Är just nu i Kramfors, vi har varit uppe i helgen för att plocka ur stugan på Herrsjön som vi sålt till Inger och nu roar jag mig med att lägga ut saker på blocket. Här ska dras in pengar :)
Tutiluren!
Den lilla ängeln.
I dag blir vår lilla sötis 9 månader. Det har hänt mycket på slutet. Sju tänder har poppat upp i den lilla munnen inom loppet av sex veckor och den åttonde är på väg. Sommaren har med andra ord präglats av en aning gnäll även om jag måste säga att han är tapper min lilla krigare. Fatta vad ont det måste göra i munnen när det exploderar tänder så där. Numera kryper han omkring i lägenheten och även om han oftast håller sig i närheten av oss så tar han egna små utflykter, oftast till köket och kökslådorna.
Att han varit 8 månader ett tag nu märks på att han vissa dagar vill ha väldig närkontakt, ibland får jag inte gå en meter ifrån honom utan att han blir ledsen. Det är ju så himla mycket som händer, han har fattat att jag och han inte sitter ihop och fattar på så sätt att han är ensam när han inte ser oss. Det är tur att det för de flesta barn brukar bli en ganska snabbt övergående fas. Vi resonerar i alla fall som så att han aldrig ska behöva sakna närhet. Inte så att vi plockar upp honom för att han gnäller lite, men när vi märker att han vill ha närhet så får han det. Sedan har ju nätterna varit katastrofala ur sömnsynpunkt under perioden, vaken ofta, är trött men vill inte somna om.. Peppar peppar så börjar det nog bli lite bättre nu. Jag är så full av beundran för de föräldrar som har barn som inte sover under längre perioder. Vi har varit väldigt lyckligt lottade och jag tycker det är jobbigt nu under den här korta perioden.
Han har lärt sig att ställa sig upp med stöd, fortfarande med en del rumpdumpningar som följd men han försöker vandra runt diverse möbler med ett eller annat blåmärke som följd. Just nu roar han sig själv en stund så jag ska lägga mig på soffan..
Elflord
Att han varit 8 månader ett tag nu märks på att han vissa dagar vill ha väldig närkontakt, ibland får jag inte gå en meter ifrån honom utan att han blir ledsen. Det är ju så himla mycket som händer, han har fattat att jag och han inte sitter ihop och fattar på så sätt att han är ensam när han inte ser oss. Det är tur att det för de flesta barn brukar bli en ganska snabbt övergående fas. Vi resonerar i alla fall som så att han aldrig ska behöva sakna närhet. Inte så att vi plockar upp honom för att han gnäller lite, men när vi märker att han vill ha närhet så får han det. Sedan har ju nätterna varit katastrofala ur sömnsynpunkt under perioden, vaken ofta, är trött men vill inte somna om.. Peppar peppar så börjar det nog bli lite bättre nu. Jag är så full av beundran för de föräldrar som har barn som inte sover under längre perioder. Vi har varit väldigt lyckligt lottade och jag tycker det är jobbigt nu under den här korta perioden.
Han har lärt sig att ställa sig upp med stöd, fortfarande med en del rumpdumpningar som följd men han försöker vandra runt diverse möbler med ett eller annat blåmärke som följd. Just nu roar han sig själv en stund så jag ska lägga mig på soffan..
Elflord
Semester <3
Det var ett satans tag sedan jag bloggade, lite beror det på semestern, lite på den fjärde dödssynden: Lättja. Hur som helst så har vi haft semester och det har varit UNDERBART!!
Redan då J-O slutade så hämtade jag honom och vi drog mot Nyland till min mamma och pappa, där vi sov på dagen medans mamma och pappa hade hand om Edwin. Kvällen efter åkte vi till Mellanström och J-O´s pappa. Ett par sköna dagar med rätt så dåligt väder men det var ändå himlen på jorden. J-Os pappa hade precis hämtat kalvar och en av dem var så liten att den fortfarande drack mjölkersättning. Behöver jag säga att han var sjuuukt gullig? Grym sugkraft hade den åxå vilket man fick känna av då den kom åt ens hand. Slemmigt, men rätt så gulligt. Till helgen åkte vi till Boden och hälsade på J-Os brorsa med familj, och Edwin fick för första gången leka med sin storkusse Isabella, som är 5 månader äldre än Edwin. Vi picnicade, solade, fiskade och drack vin på kvällarna.
Efter det blev det en vecka i Kramfors fylld med min familj, massvis av mina vänner, middag på vid Höga Kusten bron, bowling (Jag vann), stadsfesten och det bästa av allt: Barnvakt TRE kvällar!! Tack snälla mamma och pappa. Man kan nog lugnt säga att vi blivit småbarnsföräldrar på riktigt nu för på Stadsfesten, som tidigare varit årets höjdpunkt, åkte vi på förfesten och hade skittrevligt, betalade in oss för 400 spänn, träffade Jerker, Johnny, Malin och Ullis en snabbis och sen gick vi och åt. När vi satt där bakom Sylos med varsin Bea-kebabrulle så var vi rätt överrens om att det vi helst ville göra nu var att åka hem och sova. Sagt och gjort. Klockan 11 ringde vi Nordanåkers taxitjänst som lät väldigt förvånad över att vi redan var nöjda. Sen sov vi, som små grisar..
Veckan efter var det dags för Mellanström igen och mot slutet av veckan även midsommar och kusinträff. Vi gjorde ett tappert försök att åka ut med båten men det envisades med att blåsa så dant att det sket sig. Det var kärlekens vecka i Mellanström, J-O´s kusin förlovade sig med sin kille och J-Os bror överraskades med en väl planerad chans att fria på midsommarafton vilket han såklart gjorde. Jag säger det igen, Grattis! ♥ Ju längre veckan gick så droppade det in mer och mer folk och på lördagen var det stort paltkalas på kvällen. Ett av J-Os kusinbarn åt FEM paltar.. FEM och dessutom är Martins paltar inte små. Sedan gick han och la sig en stund.. Även jag drabbades av paltkoma och jag somnade en stund tillsammans med Edwin.
På söndagskvällen packade vi ihop och begav oss hemåt och efter en välbehövlig mellanlandning kom vi hem till Eskilstuna och kunde förbereda oss inför Edwins njurröntgen.
Semestern har varit underbar och när J-O började jobba igen var jag förvånad över hur många blöjor man faktiskt byter på en dag..
I wanna give you the benefit of a doubt.
Redan då J-O slutade så hämtade jag honom och vi drog mot Nyland till min mamma och pappa, där vi sov på dagen medans mamma och pappa hade hand om Edwin. Kvällen efter åkte vi till Mellanström och J-O´s pappa. Ett par sköna dagar med rätt så dåligt väder men det var ändå himlen på jorden. J-Os pappa hade precis hämtat kalvar och en av dem var så liten att den fortfarande drack mjölkersättning. Behöver jag säga att han var sjuuukt gullig? Grym sugkraft hade den åxå vilket man fick känna av då den kom åt ens hand. Slemmigt, men rätt så gulligt. Till helgen åkte vi till Boden och hälsade på J-Os brorsa med familj, och Edwin fick för första gången leka med sin storkusse Isabella, som är 5 månader äldre än Edwin. Vi picnicade, solade, fiskade och drack vin på kvällarna.
Efter det blev det en vecka i Kramfors fylld med min familj, massvis av mina vänner, middag på vid Höga Kusten bron, bowling (Jag vann), stadsfesten och det bästa av allt: Barnvakt TRE kvällar!! Tack snälla mamma och pappa. Man kan nog lugnt säga att vi blivit småbarnsföräldrar på riktigt nu för på Stadsfesten, som tidigare varit årets höjdpunkt, åkte vi på förfesten och hade skittrevligt, betalade in oss för 400 spänn, träffade Jerker, Johnny, Malin och Ullis en snabbis och sen gick vi och åt. När vi satt där bakom Sylos med varsin Bea-kebabrulle så var vi rätt överrens om att det vi helst ville göra nu var att åka hem och sova. Sagt och gjort. Klockan 11 ringde vi Nordanåkers taxitjänst som lät väldigt förvånad över att vi redan var nöjda. Sen sov vi, som små grisar..
Veckan efter var det dags för Mellanström igen och mot slutet av veckan även midsommar och kusinträff. Vi gjorde ett tappert försök att åka ut med båten men det envisades med att blåsa så dant att det sket sig. Det var kärlekens vecka i Mellanström, J-O´s kusin förlovade sig med sin kille och J-Os bror överraskades med en väl planerad chans att fria på midsommarafton vilket han såklart gjorde. Jag säger det igen, Grattis! ♥ Ju längre veckan gick så droppade det in mer och mer folk och på lördagen var det stort paltkalas på kvällen. Ett av J-Os kusinbarn åt FEM paltar.. FEM och dessutom är Martins paltar inte små. Sedan gick han och la sig en stund.. Även jag drabbades av paltkoma och jag somnade en stund tillsammans med Edwin.
På söndagskvällen packade vi ihop och begav oss hemåt och efter en välbehövlig mellanlandning kom vi hem till Eskilstuna och kunde förbereda oss inför Edwins njurröntgen.
Semestern har varit underbar och när J-O började jobba igen var jag förvånad över hur många blöjor man faktiskt byter på en dag..
I wanna give you the benefit of a doubt.
TräningsvÄrk och underliga gubbar i skogen.
Tänk att lite långsamt joggande ska få en att återupptäcka muskler man rent trodde att man tappat, och ännu värre, att jag blir lika förvånad varje gång??
Cattis och jag transporterade oss småskuttande runt vissa delar av årbyskogen igår och idag har jag ont lite överallt. Men det är skönt! När man duschat och benen skakar under en där man sitter i soffan så är det skönt. Sen är det inte alls lika skönt att vara mamma till en 7 månaders vilding i dag, men jag får hoppas att det mjukar upp..
Jag tror jag tittat lite för mkt på NCIS eller något. I morse vaknade jag före både unge och sambo och när jag inte kunde somna om tänkte jag att jag lika gärna kunde göra någon nytta istället för att ligga i sängen och snurra. Klädde på mig, plockade med mig soporna ut och gick en sväng. Hittade en ny stig som jag inte sett tidigare och gick in på den. När jag väl var uppe på den så upptäcker jag en man bakom mig på spåret som går med en lite lunkande stil och jag blev skiträdd. Inte blev det bättre av att han hade stor täckjacka, (Jag hade linne och en tröja och jag höll på att svettas ihjäl) solglasögon och mössan neddragen långt ned i pannan heller. Bestämmer mig i alla fall för att jag inte vill ha honom bakom mig så jag tar en extra sväng runt en fårhage och ser inte riktigt när han passerar på spåret. När jag sedan kommer ut på rätt spår igen var känslan inte borta. I min hjärna stod den här snubben bakom varje träd och varje grövre trädstam och lurade på mig. Det var ju det åxå, jag vägrade ju låta mig hindras av detta hjärnspöke och ta ett annat spår, men jag vet inte hur många gånger jag ångrade mitt beslut längs vägen... Vägen tillbaka blev i alla fall en helt annan.
Jag har blivit mycket mer rädd av mig sedan jag blev mamma. Nu gäller det ju inte bara mig, nu gäller det även min familj och mitt barn lixom. Skulle något hända mig är det inte bara jag som drabbas. Sen att J-O håller på att streckkolla på NCIS och att jag åxå ser det för... fjärde gången nu gör väl inte det hela bättre kan jag tänka mig. Med det så är ju hjärnan redan triggad med massa bad-guy-stuff.
You´re breaking rule number one again Gibbs. I know!
Cattis och jag transporterade oss småskuttande runt vissa delar av årbyskogen igår och idag har jag ont lite överallt. Men det är skönt! När man duschat och benen skakar under en där man sitter i soffan så är det skönt. Sen är det inte alls lika skönt att vara mamma till en 7 månaders vilding i dag, men jag får hoppas att det mjukar upp..
Jag tror jag tittat lite för mkt på NCIS eller något. I morse vaknade jag före både unge och sambo och när jag inte kunde somna om tänkte jag att jag lika gärna kunde göra någon nytta istället för att ligga i sängen och snurra. Klädde på mig, plockade med mig soporna ut och gick en sväng. Hittade en ny stig som jag inte sett tidigare och gick in på den. När jag väl var uppe på den så upptäcker jag en man bakom mig på spåret som går med en lite lunkande stil och jag blev skiträdd. Inte blev det bättre av att han hade stor täckjacka, (Jag hade linne och en tröja och jag höll på att svettas ihjäl) solglasögon och mössan neddragen långt ned i pannan heller. Bestämmer mig i alla fall för att jag inte vill ha honom bakom mig så jag tar en extra sväng runt en fårhage och ser inte riktigt när han passerar på spåret. När jag sedan kommer ut på rätt spår igen var känslan inte borta. I min hjärna stod den här snubben bakom varje träd och varje grövre trädstam och lurade på mig. Det var ju det åxå, jag vägrade ju låta mig hindras av detta hjärnspöke och ta ett annat spår, men jag vet inte hur många gånger jag ångrade mitt beslut längs vägen... Vägen tillbaka blev i alla fall en helt annan.
Jag har blivit mycket mer rädd av mig sedan jag blev mamma. Nu gäller det ju inte bara mig, nu gäller det även min familj och mitt barn lixom. Skulle något hända mig är det inte bara jag som drabbas. Sen att J-O håller på att streckkolla på NCIS och att jag åxå ser det för... fjärde gången nu gör väl inte det hela bättre kan jag tänka mig. Med det så är ju hjärnan redan triggad med massa bad-guy-stuff.
You´re breaking rule number one again Gibbs. I know!
Smultronstället
I Söderköping finns en glassrestaurang som heter smultronstället. Alla människor borde någon gång i livet åka dit och äta glass. Madde och Daniel brukar åka en gång per år och eftersom älsklingen är rätt duktig på att äta glass (åt ett bigpack på en kväll när han var gravid) så ville vi såklart med, men det sket sig. I år däremot följde vi med. Mmmm! Ett råd är ju att inte äta lunch direkt innan om man vill sikta in sig på en av de lite större alternativen, vilket vi såklart ville.
Jag är ganska nöjd över mitt val av glass (Såsen var gudomlig)
Visst man kan tycka att 108 spänn är dyrt för en glass, MEN det är ju inte direkt så man gör det varje dag och dessutom sparar man en måltid ^^
En kulen natt natt natt..
Jag är ganska nöjd över mitt val av glass (Såsen var gudomlig)
Visst man kan tycka att 108 spänn är dyrt för en glass, MEN det är ju inte direkt så man gör det varje dag och dessutom sparar man en måltid ^^
En kulen natt natt natt..
Del 3: Frosseri
Så kom vi till den tredje dödssynden, som förmodligen är den största för mig, nämligen Frosseri. Egentligen säger bilden mer än tusen ord men jag tänkte skriva ett par ord ändå. I skrivande stund har jag 20.2 kilo kvar av gravidkilona!! 20.2!! Det är lixom 6 kilo mer än vad min mamma gick upp medans hon väntade mig. Läste någonstans att den normala viktuppgången vid graviditet är ca 13 kilo.. Haha.. Ja jävlar.
Jag skaffade mig nog ett visst sätt att äta medans jag var gravid och till viss del har det nog hängt kvar nu efteråt åxå. Sen att jag inte ens kunde promenera runt slagsta utan att kräkas gjorde inte det hela lättare.. :) Jag åt allt jag ville ha och sket i konsekvenserna och sen har det varit skitsvårt att ställa tillbaka efter ploppet. Men det börjar fan vara dags att göra något åt det där snart.. Vill inte vara lika stor som jag var när jag blev på tjocken med Edwin om det skulle bli en tvåa någon gång..
Bara ett tunt litet mintflarn?
Edwin 5, 6 och 7 månader
Edwin 5 månader
6 månader..
.. och 7 månader ♥
Lilla snarkputte
Satans förbannade skit (Varning för gnäll)
Ungen är skapligt nöjd för första gången i dag och jag tänkte att: "Jo men jag ska nog lägga upp lite bilder i bloggen nu" Men tji fick jag. Publish me vill inte vara med och leka varpå inga bilder kan laddas upp. K*ken!
Förövrigt så har vi en massivt snorig 7 månaders bebis i familjen just nu. Tror jag sugit ur nästan en deciliter ur den lilla näsan i dag, och då överdriver jag knappt. Fattar inte hur mycket snor en liten näsa kan producera pår dygn. Han vaknade vid 11 igår kväll och kunde inte somna om pga snoret. Jag som inte orkade springa in och ut i barnrummet halva natten la honom i vår säng, tänkte det skulle vara smidigast.. Men då hade jag inte kalkylerat med att den återkommande insomnian skulle drabba mig även denna natt. Jag somnar 02.00 och ungen vaknar 04.00. I dag är således ingen bra dag, för varesig mig eller min son.
Har haft en period nu när jag kännt mig så in i helvette ensam igen. Jane jobbade tre av fem kvällar förra veckan och var dessutom borta två kvällar till utöver det, som varit planerat ett tag och en av kvällarna med kompisar han lärt känna genom mig. Hade inte tänkt på det innan men på något sätt var det det som gjorde att jag började tycka lite synd om mig själv faktiskt och mammarollen fick mig att känna mig väldigt socialt isolerad. Till råga på allt förlorade Manchester United!
Annars så börjar det i dag, Cattis och jag ska ut och springa (läs jogga oss fram små delar av promenadvägen) när J-O kommit hem från jobbet :) Härligt härligt, men förhoppningsvis är jag på bättre humör när jag kommer hem efter det.
"Ska du känna?"
Förövrigt så har vi en massivt snorig 7 månaders bebis i familjen just nu. Tror jag sugit ur nästan en deciliter ur den lilla näsan i dag, och då överdriver jag knappt. Fattar inte hur mycket snor en liten näsa kan producera pår dygn. Han vaknade vid 11 igår kväll och kunde inte somna om pga snoret. Jag som inte orkade springa in och ut i barnrummet halva natten la honom i vår säng, tänkte det skulle vara smidigast.. Men då hade jag inte kalkylerat med att den återkommande insomnian skulle drabba mig även denna natt. Jag somnar 02.00 och ungen vaknar 04.00. I dag är således ingen bra dag, för varesig mig eller min son.
Har haft en period nu när jag kännt mig så in i helvette ensam igen. Jane jobbade tre av fem kvällar förra veckan och var dessutom borta två kvällar till utöver det, som varit planerat ett tag och en av kvällarna med kompisar han lärt känna genom mig. Hade inte tänkt på det innan men på något sätt var det det som gjorde att jag började tycka lite synd om mig själv faktiskt och mammarollen fick mig att känna mig väldigt socialt isolerad. Till råga på allt förlorade Manchester United!
Annars så börjar det i dag, Cattis och jag ska ut och springa (läs jogga oss fram små delar av promenadvägen) när J-O kommit hem från jobbet :) Härligt härligt, men förhoppningsvis är jag på bättre humör när jag kommer hem efter det.
"Ska du känna?"
Nytt jobb
Jajjemensan! Om det mot förmodan är någon som har missat det så har jag fått ett nytt jobb!! :) Iofs så är det en projektanställning men det är något jag verkligen verkligen VERKLIGEN vill göra. Eftersom det är inom kommunen så var jag först lite orolig för att jag inte skulle få tjänstledigt, men det var inga problem det heller. Nu väntar jag bara på att papperna ska komma för påskrift och i nuläget är det bara lönen som står emellan om jag skriver på eller inte. Enligt plan börjar jag den första september, dvs precis då min föräldraledighet är slut. ME SO HAPPY!!
"Är det så här ett hundarsel ser ut?"
"Är det så här ett hundarsel ser ut?"
Min mammas mumsiga ostbröd..
Delar med mig av receptet på förmodligen världens godaste bröd till alla som vill ha det. Mor min hade det när jag var på Norrlandsvisit senast och jag fullkomligt älskade det!!
50 g jäst
3 dl mjölk
1 dl olja
8 dl vetemjöl c:a
100 gr riven ost
2 krm vitlökssalt
1 krm salt
Till pensling
uppvispat ägg
sesamfrö
Bir c:a 12 stycken
Smula jästen i en bunke. Värm mjölken fingervarm, häll över jästen och rör om. Tillsätt olja, ost, vitlökssalt, salt och mjöl. Blanda väl. Ta upp degen dela den i 12 delar och låt jäsa i c:a 30 min. Grädda i 225 grader i c:a 15 min. LYCKA TILL!
Min mamma kan baka hon..
50 g jäst
3 dl mjölk
1 dl olja
8 dl vetemjöl c:a
100 gr riven ost
2 krm vitlökssalt
1 krm salt
Till pensling
uppvispat ägg
sesamfrö
Bir c:a 12 stycken
Smula jästen i en bunke. Värm mjölken fingervarm, häll över jästen och rör om. Tillsätt olja, ost, vitlökssalt, salt och mjöl. Blanda väl. Ta upp degen dela den i 12 delar och låt jäsa i c:a 30 min. Grädda i 225 grader i c:a 15 min. LYCKA TILL!
Min mamma kan baka hon..
